OM SPORTFISKE

Människan har fiskat i tusentals år för att tillfredsställa ett biologiskt behov, men i dagens samhälle behöver ingen fiska för att överleva. Så småningom husbehovskaraktären försvann och rekreationskaraktären tog över började man kalla det för sportfiske.

Om man fiskar för nöje och rekreation blir upplockning av fisk oväsentligt. Men det finns några som behöver äta upp sin fångst, inte för att tillfredsställa ett biologiskt behov utan för att tillfredsställa ett socialt konstruerat behov: att känna lönsamhet. Många ser ätandet av fisk som en ekonomisk kompensation för de ekonomiska investeringarna de har gjort kring sitt fiske (utrustning, resor och tillstånd). Andra behöver visa att de är kapabla att fånga fisk och på detta sättet tillfredsställa ett annat socialt konstruerat behov: att få socialt erkännande.

Båda tankesätten är konsekvens av faktumet att vi lever i ett samhälle som är baserat på kommers och konkurrens. I detta kapitalistiska samhälle är det vanligt att värdera fiskelycka i kilo eller efter antal fiskar: det gäller att få så många fiskar som möjligt … och den som får flest fiskar vinner. Detta kallar jag för fiskets fotbollisering.

För att förstå en annorlunda grundinställning måste man vara kritisk mot det samhälle man lever i. Först då kan man börja utöva fisket på ett icke traditionellt sätt, befria sig från det fotbolliserade fisket och börja sportfiska i stället.

I min mening är sportfisket en aktivitet där man strävar efter rekreation och upplevelse och inte att fånga fisk för att äta upp det, utan att fånga och släppa tillbaka.

Upplevelsen är att locka fisken till hugg med en egen byggd fluga som försöker efterlikna, utseende- och rörelsemässigt, en naturlig förebild. Detta kräver kunskap i många andra områden och därför är systematiska studier och iakttagelser oumbärliga för att lyckas i det första steget: att få napp. Det andra steget i ekologiskt fiske är att släppa fisken fri (naturligtvis måste man fiska med hullinglösa krokar för att inte skada den).

På detta sättet får en ekologisk fiskare dubbel lycka: först när man lyckas fånga en fisk, efter många timmar av observation, läsning och flugbindning. Sedan, när man krokar av fisken och allt åter blir som det var.

När man kommer fram till denna sista lycka betyder att man har mognat inte bara som fiskare utan också som människa. Det ekologiska sättet att fiska innebär mycket mera än bara fiske; det innebär en annorlunda grundinställning och en annan livsstil, en livsstil i harmoni med naturen.

Eduardo Medina,

fritidsfiskare från 1962

och sportfiskare från 1992