MALINGSBO-KLOTEN

Tvärs över mellan Sverige, mellan Dalarna, Örebro och Västmanlands län. Året runt hittar du ett varierat utbud för rekreation i attraktiva omgivningar. Här möts ett intressant område natur, kultur och tusen år av mänskligt arbete. Det var här grunden till den svenska välfärden baserades. Vallonerna lärde oss ta fram och bearbeta malmen vi hade i berget. Att leva på vad skogen och jorden gav var ett hårt sätt att försörja sig för ursvensken. Med järnframställningen förbättrades livet för folket i bygden. Man kunde nu byta till sig varor som underlättade livet.

Med hyttorna kom den första exploateringen av markerna och åarna.
Skogen behövdes för hyttorna och till uppvärmning av bostäderna.
Vattnet i åarna dämdes upp och leddes in i vattenhjul. Resterna från malmbearbetningarna bättrade inte precis på markerna i området kring hyttorna. Redan då började vi människor påverka vattendragen och dess salmonider.
Vi befinner oss inne i bergslagsskogarna. Skogen är rik på vilt så vi är försiktiga när vi förflyttar oss i gryning och skymning med bil. Det är inte ovanligt med betande älg vid vägkanten här. Älg och Rådjursstammen har optimala födoplatserna på områdets alla buskbeväxta kalhyggen.


I det följer en starkare än tidigare stam av rovdjur vilket gläder oss och många andra naturintresserade. Tyvärr så får aldrig naturen någon chans att reglera sig själv. Skogen och djurstammarna bör i högre grad sköta populationens storlek utan oprofessionella ingrepp. Tillåter vi balansen vara mer naturlig så slipper vi de stora fluktuationerna bland skogsinnevånarna.

Det är samma giriga typer av människor vi finner hos Jägarna som hos vissa av de så kallade Sportfiskarna ( och för den del överallt i samhället ). Jägarna skyller på att stammen av rovdjur är för stor eller för liten. Sportfiskaren skyller på tusenbröder när de har roffat åt sig ohämmat. Undanförklaringarna på missöden förändras med tiden så de passar missdådarna själva för stunden.

De inser inte eller vill inte inse att markerna och fiskevattnen klarar sig bäst utan dessa typer av Jägare och Sportfiskare.


Läs mer om Malingsbo-Kloten på föreningen
Älgmarks hemsida
http://www.algmark.se/




Det finns hopp…
Det finns en ny skara om än gles idag med förståelse för moder jords skörhet. Några på den fiskande sidan har insett att vi måste ändra oss radikalt för att inte tömma de redan utmärglade vattnen.
Kalhyggena som i sig själva står för en stor del av försurningen och utarmningen på näringsämnen i mark och vatten kan vi bara påverka i mindre drag.
Ett av de i dagsläget största påverkbara hoten mot fiskevattnen är vi sportfiskare själva.

Dessa kalhyggen som raserat insektslivet i de flesta åar och sjöar i trakten har förändrat fisken och fisketekniken. Bergslagens fiskevatten är näringsfattigare än någonsin. Det nya "ekonomiskt balanserade ekosystemet" har gett oss andra ersättningar(substitut) för det saknade, nu har vi inplanteringsfisket här på gott och ont. Det finns några platser med naturlig fisk kvar men de har så låg produktion att något uttag inte är försvarbart.

Ska vi ha matfisk med hem då åker vi till någon inplanteringssjö med regnbåge. Öring i strömmar och sjöar av naturlig härkomst låter vi simma kvar efter krokning och kamp.

Hur ska vi då bete oss vid fiskevattnen i Bergslagsskogarna ?
Sportfiskaren tar med sig stora flugor av stensimp och streamermodeller om han vill vara effektiv. Fisketekniken som krävs för att använda dessa monsterflugor är inte svår. Det är däremot lite svårare för besökaren att anpassa sig till en kläckning i området. Flugfiskarna i de här trakterna har inga erfarenheter i imitationsfisket. Därför att kläckningarna är få och ger ibland selektiv fisk. De huvudsakliga kläckningarna i sjöarna är Fjädermyggorna i regnbågssjöarna. Därefter kommer Sjösand, Damm, och Vassländor av dagsländearterna. Av nattsländorna kläcker Pryganean sporadiskt men sedan är det rätt tomt. Fisken i landets norra regioner är av det insektsätande slaget i mycket större drag än här i Bergslagen. Där fungerar inte streamern så slående bra jämfört med en välpresenterad imitation.

Bergslagsjöarna
Sjöar och tjärnar i Bergslagen är oftast humusfärgade med ett svagt insektsliv . I vikarna brukar det växa vass, säv och fräken. Utanför vassbältet finner man flytbladsväxter, mest näckrosor och nate. Stränderna består av mossmark eller gungfly. Fast mark finner man vid slutningar. Bottnarna består mestadels av dy mer sällan av sten ,grus eller sand. Djupkartorna har en genomgående likhet när de beskriver vattnen i trakten. Sjöarna och tjärnarna liknar grytor med djupen i mitten. Växtligheten finner man i strandkanten. Födan består till stor del av fjädermyggor under året.
På sandbottnar <om de finns> så kan Sjösandsländan kläckas på försommaren. Vasslända brukar kläcka sporadiskt under försommaren. Dammsländan kläcker på sensommaren, även den kläcker sporadiskt. Nattsländor ser man oftast under sen sensommar fram till början på hösten. Därefter kan fjädermyggen kläckas intensivt på dagen under hösten. Trollsländor & flicksländor kläcker när sommarvärmen står på topp.Vattengråsuggor <Asellus> trivs i dyn i de sura sjöarna. Buksimmare <Corixa> håller sig i närheten av växtlighet och grunda stränder. Det finns också ett antal landinsekter som kommer i kontakt med fisken periodvis. Myrorna svärmar på. sensommaren. Getingar får försämrad flygförmåga vid den första frosten och ramlar i vattnet. Det kan verka som den humusfärgade sjön är full av mat men det är glesa kläckningar och långa perioder av stiltje i sjöarna mellan kläckningarna. Under dessa väntans tider sa står fisken passiv och själva fisket blir dåligt.

De största och tätaste bestånden av fisk i stilla vatten finner du här i inplanteringsvattnen. I dessa put n take sjöar finner du regnbågen som enligt mig och många andra är den bästa sportfisken i stilla vatten. Regnbågen är en mer utpräglad insektsätare än öringen. Den kräver därför inte sådana enorma kläckningar för att visa sig i ytan. När öringen står och tjurar på bottnen äter oftast regnbågen. Dessutom blir regnbågen oftare selektiv på flugor likt de vi har i asken. Att finna en sjö i regionen med lågt fisketryck och ändå en del fisk kvar är drömmen. Då får man tillfälle att fiska regnbåge som har lärt sig att äta, samtidigt har den byggt upp konditionen. Gammal regnbåge i sjö är otroligt rolig fisk på spöt, faktiskt roligare än naturlig öring.

Bergslagströmmar
I det rinnande vattnet finner man Bäcksländor, vid vissa tidpunkter ger de rikliga kläckningar. Dagsländorna ger inga massiva kläckningar och de är inte starkt representerade här. De arter som ger upphov till fiskbara kläckningar av dagsländorna är Åsandsländor, Forssländor, Vassländor, och därtill lite Fjädermygg. Nattsländorna är av de nätspinnande sorterna, i källflödena finner man mer av de frilevande nattsländorna. Själv har jag aldrig sett en Nattsländekläckning av potential i åarna. Strömmande vatten i barrskog med moränmark som har färgat vattnet i en svag humusbrun färg. Växtligheten är knapp, den består ibland av mossa på stenarna i strömmen , kransalger på sand i strömlä.
Oturligt nog har miljöförstöringen oftast hunnit fara fram. Stenarna blir då täckta av humus som förvandlar stenarnas yta , likt hal is. På en sådan stenbotten klarar inte många växter eller djur av strömmens tryck. De växter och djur , vars existens är beroende av ett liv ovanpå stenarna. Överlevande blir ett fåtal arter såsom Forsslända. en del Bäcksländor. Nattsländor. Husbyggare, några nätspinnare.

Några av källflödena i Bergslagen håller hyfsade populationer av insekter. I de övre delarna har humushalten en svagare andel. Klarare vatten ger inte humusutfällning i samma grad som färgat. Vid källorna finner du Åsandslända, Åslända bland Dagsländorna. Frilevande och nätspinnande Nattsländor, fler Bäcksländearter. Individtätheten och storleken på insekterna ökar ju renare vattnet blir uppströms ån. Undantagsvis : nedströms en stor frisk sjö där vattenmängden har en renande effekt, som tillåter vattnet sedimenteras och buffras.


Fisket:
Fisket i Bergslagen är numera stängt i de flesta av strömmarna, med undantag av ”poolerna".
Eftersom vi inte vill störa fisken under dess lek börjar vi vårt fiske (om vädret tillåter s.a.s.) i mars, och då oftast med streamers. Öringen verkar ha en förkärlek till mörka streamers bruna/svarta med kulögon.
Vårfisket <Mars-Maj> beroende på hur länge vintern håller i sig. Direkt efter vårfloden när vattentemperatur stigit & vårfloden sjunkit undan så kommer vissa vårar en kraftig Bäcksländekläckning. De öringar som klarat vintern är nu hungriga och vaknar till liv. Fisket sker med traditionella dagsländenympher i mörkbruna färger, för att imitera Bäcksländorna.
Kläckningar av andra dagsländearter såsom Vasslända Gulforsslända Stor åslända börjar i maj. Strömslända och Åsandslända strax innan midsommar. Dagsländekläckningarna är oftast sporadiska och glesa.
Under högsommaren och sensommaren är vattnet oftast lågt och varmt. Försommarens kläckningar är över och öringen föga aktiv, nu finner du den i de hårda strömmarna. De kläckningar du råkar på är vid den här årstiden : Trollsländor. I några av Bergslagsströmmarna finns de i stora antal.
När sommaren går över mot höst <Aug-Sept> och de första mörka nätterna kommer, är det tid för Nattsländorna att sätta igång sina kvällskläckningar. Med lite tur kan man träffa in en sån kläckning.
Mot <Okt-Nov> förbereder sig och vandrar öringen upp till lekplatserna för lek. Då är det både dåligt fiske och dålig fiskeetik att störa dom i leken. Först när dom hämtat sig efter leken och vintern har vänt mot vår, är tiden inne.

Allt fiske i strömmande vatten sker med flytande lina. Enbart för att känna huggen och ha bättre kontroll av mothuggen. Vid tider när kläckningarna uteblir så fiskas imitationerna fridriftande i lugnflyten, undantag vid streamer/attraktorfiske. I strömmarna så bör imitationen fiskas långsamt, för att fisken skall ha någon chans att fånga bytet.
Om du fiskar under en kläckning i strömmande vatten så bör tillförandet av liv på imitationen ske varsamt. Att tillföra en alltför stor kraft på flugan för att ge en illusion av liv, kan få fisken att ge upp sina förhoppningar att fånga bytet.
Tillför energi ut till flugan gör jag vid insektsaktivitet i lugna strömmar. Där fisken har råd att jaga ikapp imitationen och misstag gjorda av mig raderas ut i strömmen.
På lugnflyten är jag försiktig med att tillföra rörelser ut till flugan. För jag vill undvika några som helst störningar på vattenytan, störningar som vi alla vet skrämmer fisk långt bort. Vid de tillfällen jag tillför liv i flugan så gäller det att ha dränkt alla tafsknutar under vattnet.
Oavsett förekommande aktivitet i vattnet fiskar jag mestadels i bottenskiktet eller ovan/under ytan. Erfarenheterna har lärt mig att de är de viktigaste områdena. Kläckningar börjar vid bottnen och där lever också insekterna, det vet fisken. Mellanskiktet är ett område som de flesta arter passerar snabbt. Det kräver energi av fisken att uppehålla sig i mellanskiktet, det saknar skydd mot strömmen gentemot bottnens stenar och hålor.

Text : Max .Jarno & Sami Turan