ÅTERUTSÄTTNING

Om vi alls skall ha något fiske kvar att prata om i framtiden glöm då bort alla bakåtsträvares ord och koncentrera dig på att bevara sport fiskets kvalitet. Traditionell svensk fiskekultur är att såga av den gren vi själva sitter på genom ett alltför stort uttag av matfisk. En svensk beskattningsform mer anpassad till våra egna behov än fiskevattnens egna överskott. Svenska sportfiskare måste ändra sitt förhållningssätt till fisket. Vi måste rätta oss efter dagens förutsättningar, inte gårdagens. För den som vill ha sin fiskmiddag under exempelvis fjällresan är det viktigt att genom selektiv gallring ta rätt individer eller oftast ingen fisk alls.

När du väl bestämt dig för att  göra ett uttag ta då inte av de största. De har de finaste generna. Ta ev. ett foto på troféfisken istället för att lägga den i stekpannan. Då har du gjort något för att bevara, och jag garanterar att det kommer att kännas mycket bra efteråt.

Här följer några praktiska tips vid fånga och släpp fiske…

Se alltid på fisken med den respekt en levande varelse kräver.

Fiska inte på platser där du vet att du inte kan landa fisken, som t ex. vid bråte, broar eller höga stränder.

Stressa inte sönder vattnet genom att fiska oupphörligt på samma ställe efter att du fångat din fisk, utan rör dig vidare mot nya ståndplatser.

Fiskens tillväxt period är under sommaren så låt dem få en chans att växa sig större, då klarar fisken vintern bättre, vilket ni bägge tjänar på.

Använd så färskt tafsmaterial som möjlig och hullinglöskrok eller en krok med inklämd hulling.

Man tappar lite mer fisk av detta men det blir ju fler fiskar i vattnet på längre sikt och det ger möjligheter till fler hugg. Drilla fisken och släpp tillbaka den så snabbt och skonsamt som möjligt för och undvika att fisken får en mjölksyrechock, pg a utmattning och syrebrist. Detta är än viktigare i stilla vatten där syrehalten ofta är lägre.

Undvik även att röra/skada fiskens slemskikt för att minska infektionsrisken.

Håll alltid fisken så mycket som möjligt under vattenytan vid frisläppandet för att undvika syrebrist och onödiga skador på inälvor och skelett. En stor fisk är tung så låt den ligga på sidan så utjämnar du ytan som tyngden vilar på. En trött fisk håller man varsamt under vattenytan tills den kvicknar till och simmar iväg av egen kraft. I strömmande vatten håller man fisken mot strömmen i rent ogrumlat friskt vatten som sköljer genom dess gälar, i stilla stående vatten kan man lugnt föra fisken fram och tillbaka med lugna rörelser i vattnet. Då hjälper du den att andas och återhämta sig.

Ha tålamod!

Tänk på att en fisk är mer eller mindre viktlös i vatten, den är ju trots allt anpassad till ett liv i vatten, och att den kan endast andas under ytan. Använd te x. knutlös håv vid infångandet och  kroklossare vid frisläppandet. Släpp fisken fri när du känner att den av egen kraft vill simma väg.

Vattentemperaturen och syresättningen har också betydelse för överlevnaden, ju varmare och långsammare rinnande vatten desto mindre syremängd tillgodogör sig fisken.

Om man går tillväga på rätt sätt vid återutsättning av fisk är dödligheten nästan lika med noll (0-3%). C&R är ett utmärkt sätt för varje fiskare att bidra med som personlig ”fiskevård”,  C&R för att minska belastningen i form av procentuell dödlighet på fiskstammen.